Thursday, 9 September 2010

Politik och Ledarskap - "Flummighet" önskas


Trottoarkonst - Edgar Mueller



För mig är politiskt ledarskap synonymt med strategiska överlevnadsfrågor. Min besvikelse är stor när jag tittar på vad som diskuteras nu när vi endast har 10 dagar på oss att rösta fram det ledarskap vi tror innebär en hållbar framtid för oss och våra medmänniskor på Jorden.


Nivån är låg, mycket låg och rör sig kring konkreta frågor, som hör hemma på det operativa området, frågor som borde ligga på tjänstemannanivå. De strategiska frågorna och framtidsvisionerna stannar oftast på materiella och ekonomiska nivåer typ jobb, vård etc. Frågor som inte är visionära, utan konkreta sakfrågor.

Skillnaden på ledarskap och chefskap är stor, men i den svenska politiska debatten tycks ledarskapet lysa med sin frånvaro. Kanske är det en tillitsfråga, chefer beslutar, medan ledare är den du törs följa ditt du inte vågar gå ensam. Det innebär att hur vi ska gå för att nå målet är en chefsfråga (operativ nivå), emedan visionen om vart vi ska gå och nå ligger på ledarskapet (strategisk nivå). Givetvis samspelar dessa nivåer och i det praktiska vardagslivet ligger dessa två nivåer ofta på samma person, typexemplet är föräldern.

Men jag saknar den strategiska nivån i svensk politik, kanske för att politikerna själva kräver att motparten ska vara konkret. Ju mer operativa våra politiker blir, ju mer tappar de strategi och vision. Faran i detta är att politikerna själva måste leta visioner annorstädes, därför att all tid och kraft går åt till att vara operativ typ "vägtrafiktull" etc. Varför lyfter man inte frågorna till strategisk nivå, typ ska städer flyttas, gränser upplösas, världens vattenförsörjning etc.

Nu står vi alla här inför valet och ser få politiker lyfta blicken från myllan och börsen, få törs visa vägen, för då kan de betraktas som flummiga. Handlingskraft är viktig, men utan tankar och visioner grävs bara ett hål där vi står, och det hålet blir bara djupare och djupare, snart försvinner horisonten helt. Det kommer att bli allt svårare att ta sig upp ur hålet, när kanterna blir brantare och ingen står kvar vid horisonten för att dra upp oss och få med oss till bättre "platser".

Anna

6 comments:

Tyko Brae (exgen. NB) said...

I dag hörde jag en person som menade, att en röst på Fi vore en bortkastad röst. Då invände jag, att en röst på något man inte tror på, är en ännu mer bortkastad röst.

ANNA-LYS said...

Vi har demokratisk makt i detta land,
varje röstberäktigad person bör nyttja sin röst på det parti man vill se vid styrspakarna. I ditt fall vill du se Gudrun som styrande över riket, det är din demokratiska rättighet att få välja henne, och ta ansvar för det.

Vi får de ledare vi förtjänar och jag tycker vi har förtjänat Maria som president!

Tyko Brae (exgen. NB) said...

Jag måste erkänna, att jag har långt större förtroende för Maria Wetterstrand än för Gudrun Schyman. Tyvärr vinglade några i mp, så jag fick intrycket att de var beredda att samregera med alliansen. Både Maria och Peter har förnekat att sådant samarbete kan bli aktuellt.
Gudrun har ju lämnat politiken, och hon är inte längre partiledare för Kommunisterna. Hon är initiativledare för Feministerna. Det var skönt att du inte replikerade: "Hur kan du rösta feministiskt? Du som har snopp." Sådant är lågt - under bältet, så att säga.

♥ Hannele på Hisingen said...

gamlingarna är sämre på visioner

Ian said...

Sometimes I wonder if we shall ever grow up in our politics and say definite things which mean something, or whether we shall always go on using generalities to which everyone can subscribe, and which mean very little.
Bravo.

ANNA-LYS said...

:-)